onsdag 9 juli 2014
tisdag 8 juli 2014
Det börjar på ett sätt men slutar på ett annat.
Vissa dagar så känner man det så fort man slår upp ögonen. Oron i kroppen, hjärtat slår hårdare och snabbare än vanligt. Man vet då, att dagen inte kommer att bli toppen.
Idag är en sådan dag.
Det hjälper inte heller att vädret är grått, fukten i luften gör huden varm och klibbig. Man svettas av att röra sig minsta millimeter. Tänk att man är så känslig för vädret när man har psykisk ohälsa, jag har hört det av så många likasinnade, det måste nästan finnas ett samband. Eller inte, jag vill faktiskt inte uttala mig om saker jag inte vet. Men jag blir iallafall påverkad.
Sen är jag så otroligt duktig på att sluta mig. Känna efter, hela kroppen. "Men nu känns det lite konstigt, undrar varför.. Jo men det är konstigt, såhär ska det inte kännas!" Och där blir ångesten vidrig. Där skapade jag en oro som inte borde finnas. Jag orsakar otroligt mycket ångest åt mig själv.
Jag måste sluta göra detta, jag måste sluta fokusera så mycket på mig själv. Okej, jag är otroligt mycket bättre idag, jag har stor insikt i hur min hjärna tänker. Hur jag tänker. Hur jag hittar på saker. Det handlar om att jag har inte kommit tillräckligt långt för att kunna hantera det helt, jag blir fortfarande sluten och egocentrisk. Jag blir fortfarande väldigt rädd så fort något känns annorlunda.
Men idag så ser jag faktiskt ljuset i slutet av tunneln, haha, den meningen! Det är dock sant, mina bra dagar blir fler och fler. Det är faktiskt så att dom bra dagarna är fler än dom dåliga, just nu iallafall. Jag vet ju aldrig när nästa depression kommer, hur kan man veta det? Det kanske inte kommer en depression till, eller så kanske det tar månader, år innan jag får det igen. Ingen aning, och jag vill inte veta heller. Jag vill leva i nuet, och nuet är bra.
Jag har ångest idag, men nu när jag sitter här och skriver detta så känner jag mig mycket lugnare. För varje mening så känns det lite bättre. Jag kommer ihåg att jag är bättre, jag kommer ihåg att jag är ganska glad. Att jag mår rätt bra. Det är så skönt, jag hoppar utanför min egen mur och tänker på dom bra sakerna. Och då känns det lättare. Jag sitter faktiskt och ler för mig själv just nu, det gjorde jag inte när jag började skriva.
Kan ni fatta? Det är så lätt att lura sin hjärna, det är så lätt att skrämma sig själv. Det handlar om att bryta mönster. Vilket bara JAG kan göra. Inga mediciner i världen kan göra det, ingen annan människa kan göra det. Jag kan få verktyg, jag kan få lugnande, jag kan bedöva mig, jag kan skada mig. Men jag kan också få mig friskare. Och när JAG insåg att det var mitt arbete, det var då jag började förändras. Ta till mig den hjälp jag fick.
Jag vill inspirera andra, att det faktiskt går. Hur jobbigt den än är, hur dåligt man än mår, så går det. Men vi måste inse att det är VI SJÄLVA som måste göra jobbet.
Kärlek och styrka till er <3
Idag är en sådan dag.
Det hjälper inte heller att vädret är grått, fukten i luften gör huden varm och klibbig. Man svettas av att röra sig minsta millimeter. Tänk att man är så känslig för vädret när man har psykisk ohälsa, jag har hört det av så många likasinnade, det måste nästan finnas ett samband. Eller inte, jag vill faktiskt inte uttala mig om saker jag inte vet. Men jag blir iallafall påverkad.
Sen är jag så otroligt duktig på att sluta mig. Känna efter, hela kroppen. "Men nu känns det lite konstigt, undrar varför.. Jo men det är konstigt, såhär ska det inte kännas!" Och där blir ångesten vidrig. Där skapade jag en oro som inte borde finnas. Jag orsakar otroligt mycket ångest åt mig själv.
Jag måste sluta göra detta, jag måste sluta fokusera så mycket på mig själv. Okej, jag är otroligt mycket bättre idag, jag har stor insikt i hur min hjärna tänker. Hur jag tänker. Hur jag hittar på saker. Det handlar om att jag har inte kommit tillräckligt långt för att kunna hantera det helt, jag blir fortfarande sluten och egocentrisk. Jag blir fortfarande väldigt rädd så fort något känns annorlunda.
Men idag så ser jag faktiskt ljuset i slutet av tunneln, haha, den meningen! Det är dock sant, mina bra dagar blir fler och fler. Det är faktiskt så att dom bra dagarna är fler än dom dåliga, just nu iallafall. Jag vet ju aldrig när nästa depression kommer, hur kan man veta det? Det kanske inte kommer en depression till, eller så kanske det tar månader, år innan jag får det igen. Ingen aning, och jag vill inte veta heller. Jag vill leva i nuet, och nuet är bra.
Jag har ångest idag, men nu när jag sitter här och skriver detta så känner jag mig mycket lugnare. För varje mening så känns det lite bättre. Jag kommer ihåg att jag är bättre, jag kommer ihåg att jag är ganska glad. Att jag mår rätt bra. Det är så skönt, jag hoppar utanför min egen mur och tänker på dom bra sakerna. Och då känns det lättare. Jag sitter faktiskt och ler för mig själv just nu, det gjorde jag inte när jag började skriva.
Kan ni fatta? Det är så lätt att lura sin hjärna, det är så lätt att skrämma sig själv. Det handlar om att bryta mönster. Vilket bara JAG kan göra. Inga mediciner i världen kan göra det, ingen annan människa kan göra det. Jag kan få verktyg, jag kan få lugnande, jag kan bedöva mig, jag kan skada mig. Men jag kan också få mig friskare. Och när JAG insåg att det var mitt arbete, det var då jag började förändras. Ta till mig den hjälp jag fick.
Jag vill inspirera andra, att det faktiskt går. Hur jobbigt den än är, hur dåligt man än mår, så går det. Men vi måste inse att det är VI SJÄLVA som måste göra jobbet.
Kärlek och styrka till er <3
torsdag 3 juli 2014
Kort beskrivning av inlägget nedan
Jag åker upp och ner, ner och upp.
Efter att ha varit bedövad i ca 2,5 år har känslor, tankar och ångest hoppat på mig. Likt ett byte för ett lejon.
Jag har visserligen haft allt detta hela tiden, men nu sitter det utanpå, inuti och däremellan. Jag kan inte förneka det längre. Inte för någon annan och absolut inte för mig själv.
Det känns som att börja om från början. Men det finns positiva saker som hänt under dessa år som faktiskt har satt sig, även om det är lite svårare att komma åt. Jag ÄR starkare idag. Jag är modigare idag.
Jag har bättre verktyg. När tankarna är onda, när känslorna fräter under huden och impulserna skriker så kan jag hantera det lite bättre. Jag måste inte skada mig själv. Jag måste inte hoppa på ett tåg och fly. Jag måste inte hetsäta. Även om hjärnan vill, så måste jag inte.
För att jag har insett att det finns så mycket annat jag vill göra, lägga min energi på. Jag ska försöka vara bra för mig själv, jag vill ge mig chansen att läka. Även om det är fruktansvärt svårt och energin inte är vad den borde vara.
Jag tänker att, har jag orkat såhär länge, då borde jag orka minst lika länge till. Det finns alldeles för mycket jag inte vill missa. Även om mina förutsättningar inte är lika bra just idag så strävar jag efter att få det.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli helt frisk. Men jag hoppas och tror att jag kan få ett liv där jag kan njuta av goda stunder, få lite mer harmoni och balans. Bättre rutiner och att någon dag få kunna känna att mitt liv är meningsfullt.
Peace, love and understanding. Det vill jag ha ❤
Efter att ha varit bedövad i ca 2,5 år har känslor, tankar och ångest hoppat på mig. Likt ett byte för ett lejon.
Jag har visserligen haft allt detta hela tiden, men nu sitter det utanpå, inuti och däremellan. Jag kan inte förneka det längre. Inte för någon annan och absolut inte för mig själv.
Det känns som att börja om från början. Men det finns positiva saker som hänt under dessa år som faktiskt har satt sig, även om det är lite svårare att komma åt. Jag ÄR starkare idag. Jag är modigare idag.
Jag har bättre verktyg. När tankarna är onda, när känslorna fräter under huden och impulserna skriker så kan jag hantera det lite bättre. Jag måste inte skada mig själv. Jag måste inte hoppa på ett tåg och fly. Jag måste inte hetsäta. Även om hjärnan vill, så måste jag inte.
För att jag har insett att det finns så mycket annat jag vill göra, lägga min energi på. Jag ska försöka vara bra för mig själv, jag vill ge mig chansen att läka. Även om det är fruktansvärt svårt och energin inte är vad den borde vara.
Jag tänker att, har jag orkat såhär länge, då borde jag orka minst lika länge till. Det finns alldeles för mycket jag inte vill missa. Även om mina förutsättningar inte är lika bra just idag så strävar jag efter att få det.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli helt frisk. Men jag hoppas och tror att jag kan få ett liv där jag kan njuta av goda stunder, få lite mer harmoni och balans. Bättre rutiner och att någon dag få kunna känna att mitt liv är meningsfullt.
Peace, love and understanding. Det vill jag ha ❤
tisdag 1 juli 2014
Lealös & lugn
Tusen mediciner. En för varje symtom.
Ändå är helheten trasig. Jag tänker mer nu, mer än vad jag har gjort på flera år. Jag blir sårbar. Tom. Rastlös och impulsiv. Fylls av ångest som får mig att skaka, ångest som får mig att bli livrädd.
Jag vill stänga av. Ha en knapp i nacken, on/off, på/av. Jag vill inte att dom negativa känslorna ska få så stor plats, jag vill ha ett lugn. En balans i livet.
Jag vill finna en styrka i mig själv, harmoni.
Peace, love and understanding. Ska det vara så svårt?
Tydligen. Det känns som ett regn i huvudet, en riktig regnskur, varje droppe är en tanke, en känsla.
Vissa dagar duggar det bara, andra spöregnar det, men det finns inga uppehåll. Aldrig någonsin skiner solen.
Kommer jag någonsin få uppleva det? Jag hoppas det, det är det som håller mig kvar här. För jag har sett ljusglimtar, och dom håller jag hårt i minnet.
💕
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)