Mbt och ny medicin

Igår var det näst sista gången med Mbt-inskolning. Vi gjorde två väldigt svåra uppgifter; först skulle vi beskriva oss själva utifrån, vi skulle beskriva oss själva så att andra kunde känna igen oss. Dom negativa tankarna gentemot mig själv var inte snälla. Men på något vis lyckades jag vara relativt saklig och objektiv.
Andra uppgiften var att beskriva sig själv inifrån; alltså egenskaper. Också svårt. Jag är fruktansvärd mot mig själv. Jag har noll självförtroende och självkänsla.
Men det var nyttigt och lärorikt att höra dom andras svar.

Och ny medicin då. Jag ska fortsätta med högsta dosen av Cymbalta. Och ska nu börja med Cipralex. Jag hoppas så innerligt att det hjälper! Jag vill inte vara ständigt deprimerad..
Så håll tummarna för mig ♥

Kreativitet

Att rita och måla är minsann egenterapi!

När nätter blir till nätter

Jag försöker vända mitt dygn. Jag har dom senaste månaderna sovit från tidig morgon fram till klockan 13-15.
Jag har verkligen inte kunnat sova på nätterna. Men nu ska jag lyckas.
Jag somnade tidigt igår, runt 15 och vaknade strax efter 19. Kunde inte somna om då, men har lyckats sova tre timmar till inatt. Så nu håller jag mig vaken.

Jag har MBT-inskolning idag klockan 14 och efter det ska jag förhoppningsvis träffa Eva och få se hennes nya hem - mysigt! Det är mina planer för dagen. Jag tycker det räcker så.

Mitt mående just nu är BRA! Hoppas det håller i sig. Puss

Ett litet test.

Nu testar jag att blogga via bloggers egna app! Har ingen aning om hur det kommer att se ut, men skitsamma! Förhoppningsvis syns det och det är faktiskt huvudsaken.

Pälsklingarna

Orkar inte med det här..

Djupare och djupare faller jag. Du låter mig inte leva. Jag misstänker att du försöker ta mitt liv.

Suck...

Alltså psykiatrin... heja er! *ironi*

Nu har dom sagt till mig att höja dosen av mina antidepressiva två gånger. Varpå jag har hela tiden sagt att jag redan har högsta dosen !!!

Vilket gör att tiden går eftersom att dom tydligen bara kan prata med varandra en gång i veckan. Alltså det borde stå i min journal att jag har högsta dosen????

UH jag är djupt deprimerad och dom låter tiden bara rinna iväg.. 

Vad gör man?????????

I'm sorry..

Sad beautiful tragic

Noll uppdateringar

Ja, jag vet liksom inte vad jag ska skriva. Hade jag skrivit varenda dag hade allt blivit så himla tjatigt.

Jag befinner mig fortfarande i min depression, mina dagar består inte av så mycket.. Ligger i sängen, kämpar med att försöka ta hand om hemmet osv. Inget roligt alls.

Men jag har påbörjat min MBT-"inskolning". Det kan ju vara värt att skriva om.. Jag får återkomma :)

Alltså.. nej

Jag mår inte bra.. Jag vet inte vad jag ska säga.

Lyft mig, snälla

Depression.

Ordet som beskriver mitt tillstånd just nu. Jag sover hela nätterna, är trött hela dagarna. Jag somnar även ett par timmar på dagen - men blir inte pigg. Orkeslös, nedstämd, förtvivlad.

Ingenting känns roligt eller lockande.. Eller, det finns ett par saker som fortfarande får mig att le. Det är när mina pälsklingar leker och busar. Och när Seven (min kattunge) kommer och ska mysa, när hon kurrar som en helikopter, stryker hela sig mot min kind och sedan somnar under min haka. Kärlek <3

Jag ska till Psyk om en stund, hoppas det kan lyfta upp mig lite. För jag orkar inte må så här längre.

(Och TUSEN tack för era kommentarer, det värmer ska ni veta! Förlåt för att jag inte har svarat, men orken har inte funnits. Jag ska försöka svara er lite senare! Kärlek till er <3)

Det är så himla tungt när allt staplas ovanpå

Jag har nu dom senaste dagarna haft en ENORM ångest.

Hela kroppen har skakat, jag har känt mig konstant livrädd. Självskadetankarna låg på en 5:a. Jag har lyckats att INTE skada mig. Tack vare att jag fick Stesolid utskrivet.. Mår lite bättre nu.

Kommer ur sängen. Har kunnat städa lite.

Depressionen ligger som ett tak över mitt huvud, sjukt jävla jobbigt med ångest ovanpå det också. Jag är inte helt återställd, jag känner hur ångesten smyger i min kropp.. Jag vågar inte göra allt jag vill göra. Men det går lite framåt..

Tankarna skriker: Är det så här det ska vara?

Ligger för det mesta i sängen, försöker hitta någon slags mening med allt. Försöker distrahera mig från det som gör ont.. Otroligt svårt.

Psykiskt sjuk

Jag är sjuk, psykiskt sjuk. Och jag HATAR det! Jag vill fan bara vara "normal"... Är det så jävla mycket begärt??????????

Så jävla typiskt mig!

Suck, jag blir så trött på mig själv..

Jag tror att jag ska kunna hålla igång en blogg? Haha, mycket roooooligt tänkt! Jag är fan kass på det här med att blogga.. Jag läser dom hellre!

Eller.. jag vill så gärna göra som alla andra! Jag vill blogga, pyssla och massa annat! Jag dagdrömmer om allt jag vill göra. MEN! Sen när jag väl kan så gör jag det inte? Då har jag tydligen ingen lust med det längre? Jag förstår mig inte på mig själv. Jag kan alltså snöa in på något TOTALT i flera veckor, skaffa idéer, planer, tankar osv. Läser på som ett as om allt. Sen så bara.. Näää... nu räcker det.
Och då hittar jag något nytt att bli helt besatt av i en ny period? Det är något skumt med det alltså..

Me, Myself and I

Onsdag 11.50

Hejsan hoppsan!

Igår åkte jag till öppenvården i Lerum, gjorde upp med terapeften att jag ska göra ett dagsschema. Som jag ska försöka hålla fram tills i mitten av juli då jag ska träffa henne nästa gång. Så jag ska försöka börja med det nu någon dag. Jag ska först och främst ta tag i sårbarhetsfaktorerna.. Mat, sömn och motion! Det blir säkert bra. 

Annars är det väldigt lugnt.. Pengar på fredag, så nu står allt mest stilla. 

Men nu ska jag iväg och fixa kaffe till älsk!

14.14

Söndag klockan 07.50

Det är otroligt!

Jag har fått sova i princip hela natten. Även en sväng igårkväll.. Just nu känner jag mig utvilad och jag hoppas känslan håller i sig och att jag får sova nu natten som kommer. Det vore helt fantastiskt att få börja sova normalt! Men jag ska inte hoppas på för mycket, vill inte bli besviken om det inte blir så. 

Jaja, nu ska jag och mitt hjärta snart iväg och handla så här på morgonen! Vi passar på nu eftersom det antagligen inte kommer vara så mycket folk ute nu.. 

Ha en bra Söndag!

Mina pälsklingar!

Nu har Zelda bekräftat att hon gillar Seven ;) <3

Instagram

Zelda sitter i skrivbordet och spanar ;)

emelietown@instagram

Det stavas R, ä, d, s, l, a.

"..Jag är rädd för allt, beredd på allt"

Och ja, det känns verkligen så! Men jag får skylla mig själv lite.. Jag hämtade inte ut mina antidepp när dom tog slut för över en vecka sedan. Så jag har hunnit bli paranoid och få en del hypokondriska tankar.. Även panikångest. Hade jag skött medicinen hade det nog inte alls varit så här. 

Jag är livrädd. Känner efter hur kroppen känns hela tiden. Inbillar mig att jag ska få en allergisk chock av antibiotikan så jag vågar inte ta den.. Men jag tvingar mig. Även om paniken kommer så tvingar jag mig. Och det har ju faktiskt gått bra varenda gång, egentligen. Suck, jag orkar inte med mig själv.

Men jag har hämtat ut mina antidepp, och är inne på tredje dagen sedan uppehållet. Hoppas verkligen jag blir mer stabil snart.. 

Nu ska jag glädjas åt att det är Fredag och helg!

Panikångest, överdriven rädsla

Igår fick jag antibiotika som jag skrev i förra inlägget.. 

Jag har varit sjukt paranoid! Jag har lite svårt att andas.. Vilket med största sannolikhet är pollen! Men det hejdar inte min Hypokondri från att gå bananas. Jag försöker att ha en dialog med mig själv..

- Du var lite tungandad innan du tog tabletten Emelie. 

Det var jag faktiskt, sååååå.. min lilla hjärna, lissna liksom!

Tog en Lergigan också, inte för att den hjälper som jag vill att den ska hjälpa.. Men jag blir ju lite tröttare på den åtminstone, och är jag tröttare orkar jag inte lika mycket. Och då borde paniken lugna sig? Fan.. Jag vill ha ordentliga "vidbehovs-meds". 

Om gårdagen

Igår (idag eller hur man nu vill läsa det, onsdag i alla fall) så gick jag iväg till vårdcentralen. 

Där fick jag ut salvor och antibiotika. Har en infektion.. Och detta har förmodligen påverkat mig mer än jag anat. Jag har tagit EN tablett än så länge (ska ta 3 st om dagen i 10 dagar). Och jag märker redan skillnad.. Vilket säger en hel del om hur mycket min kropp har arbetat med infektionen.. 

Så nu hoppas jag på bättring när det gäller måendet! :)

Skriver mer en annan dag kram!

Klockan 13.03

Nu var det ett par dagar sedan jag skrev!

Jag har haft det så jobbigt med sömnen, sov knappt något alls i helgen.. Men igår sov jag massor! Så ja, jag vet inte.. Hatar att jag aldrig får sova normalt. 

I söndags begav vi oss till Göteborg, spelning på Nefertiti. Fink hette bandet och var helt awsum! Att se på band live är verkligen något av det bästa som finns! Speciellt när den man älskar håller om en samtidigt.. <3 

Just nu sitter jag och tittar på mina fina missar när dom busar, kärleken sover och är så otroligt vacker! Life is good! Allt är perfekt, förutom mitt mående. Skit. Men jag ska försöka att tänka på dom bra sakerna, det värmer :)

Jag & Seven <3

Mina små hjärtan!

Zelda myser i sitt träd <3

Seven gillar inte att Zelda använder hennes låda.. ;P

Klockan 22:34

Jag avlider, jag har sån sjuuuuuuuuuuk tandvärk :(

Klockan 21:27

Ärligt och naket.

Jag kommer att skriva det som faller mig in. Jag tänker inte censurera mig själv, jag är jag och det är min blogg. Om någon inte gillar det jag skriver så behöver ni inte läsa. Jag skriver för mig själv, inte för någon annan. 

Men jag vet att det finns personer jag tycker om som läser, STORT HJÄRTA till er! 

_______________________________________________________________________

Jag tänkte nu skriva om min dag.. 

Den har varit katastrofal! Jag har varit så deppig.. Haft ångest. Bara känt hur maktlösheten och hopplösheten invaderat mig. Ingen energi, inget som lockar eller känns roligt. Likgiltighet. Allt detta skrämmer mig. 

Jag vet att jag är deprimerad.. Jag gjorde en skattning för ett par veckor sedan som var väldigt hög. Men jag orkar liksom inte ens ta tag i det! Jag måste, jag vill ju leva. Jag vill må bra.. Men idag har jag bara försökt hålla mig flytande, och nu på kvällen känns det lite lättare att andas. 

Åååå, vilket oerhört tråkigt inlägg! Men det är väl det en blogg är till för, att skriva om min tråkiga vardag ;)

Återuppståndelse!

Ja, hej igen emelietown.blogspot.com!

Det var ett bra tag sedan jag skrev här. Alla gamla inlägg är borta, flyttade. Jag har bloggat via en egen domän ett tag. Men jag tappade det, det blev liksom.. Alldeles för publikt tillslut. Jag har inte en aning om vilka som läser där. Därför hoppar jag hit igen, lite otippat - precis som jag vill ha det! 

Har fixat lite med designen, den duger för tillfället. Jag orkar inte lägga ner en massa tid på det nu, så jag är nöjd!