lördag 30 maj 2015

Vi testar igen.

Eller.. vi? Jag testar igen.

Det var väldigt längesedan jag skrev nu. Juli 2014, det är ett tag sedan.

Väldigt mycket har hänt. Samtidigt som nästan ingenting har hänt, det låter skumt va?
Aja, jag kommer inte att sammanfatta allt. Det orkar jag inte, så jag kan väl helt enkelt börja med 2015 framåt..

Jag har under våren gjort en omfattande utredning, och slutligen har det kommit fram att jag har ADD (ADHD). Och det är alltså något jag har haft i hela mitt liv och det är antagligen därför jag har plockat upp all den andra skiten jag har. Jag är extra känslig och har varit sedan jag var ett barn. Jag har alltid vetat det. Och jag har misstänkt i några år att orsaken kan vara ADD, så det är rätt skönt att ha fått det bekräftat.

Detta innebär också att jag kommer få bättre förutsättningar i framtiden. Vilket känns som en befrielse. Men det innebär inte att kampen är över, det är den aldrig. Skillnaden är nu att jag får kämpa ännu hårdare, men mer inriktat än tidigare. Nu vet jag mer specifikt vad jag behöver för att kunna få det lite enklare i livet.

    Jag ska också nämna att jag i slutet av januari slutade med den antidepressiva medicin jag åt, då den inte alls fungerade. Och eftersom att jag under åren har testat så många olika så testade jag att vara utan helt. Så den trappades ut. Tyvärr så var det inte rätt. Jag har haft en riktigt kämpig vår, med svår ångest. Även panikångest och hypokondri som tilltog.
Så för ett par veckor sedan så sattes en ny antidepressiv medicin in. Och hittills har jag mest haft biverkningar, men det känns som att det har börjat gå åt rätt håll, även om det inte är några större förändringar. Nu ska jag äta den här medicinen över sommaren, då psykiatrin har semester osv, sen har jag och min läkare pratat om att testa en medicin för min ADD, det verkar som att en medicin som heter Strattera verkar passa mig bäst, då jag har återkommande depressioner och denna medicin innehåller substanser som motverkar dessa. Men nu ska denna medicin få sättas in ordentligt innan vi börjar med något annat.

Jag ska även få träffa en arbetsterapeut för att få testa bolltäcke/kedjetäcke. Och en sjukgymnast för att lära känna min kropp ordentligt, vilket är väldigt behövligt eftersom att min kropp och dess signaler skrämmer mig så otroligt. Min hypokondri är inte lätt att handskas med..

Jag ska inte skriva så mycket mer just nu, detta var väl mer en liten snabbuppdatering om det senaste som har hänt helt enkelt.

Men jag återkommer!

3 kommentarer:

  1. Hej! Ann-Eli här :) Smyckestillverkaren du vet... jag känner igen mycket av det du beskriver hos dig själv vad gäller panikångest och hypokondri. Nu vet jag ju inte vad just du menar med hypokondri i ditt personliga fall men... ja, jag vill bara säga att du inte är ensam om att må som du mår och vill säga att vi kan klara av detta :) Kram!! Kreativiteten hjälper LITE tycker jag, fast den kräver ett visst BRA måeende för att få komma fram. Det där att den bästa konsten skapas ur ångest har jag aldrig begripit... hehe... man måste må hyfsat bra för att ORKA få upp en kreativ vilja och inspiration så för mig går det där väldans upp och ner. Vad gäller det kreativa alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart jag vet vem du är ;) Så fort jag ser stavningen på ditt namn :D
      Ja, hypokondri uttrycker sig ju lite olika från person till person.. I mitt fall gäller det sjukdomar som hastigt tar död på en enkelt förklarat. Hjärtinfarkt, stroke, anafalytisk chock, blodproppar osv.. Jag inbillar mig så starkt att jag "känner" riktiga symptom. Har varit ett par vändor på akuten..
      Ja, det hjälper faktiskt att pyssla med något.. men som du skriver, man måste ha någon slags ork för att ens kunna tänka tanken på det. När det är som värst så går det inte alls.. Så jag är helt med dig där! Kramar!

      Radera
    2. Ja, men då är det ungefär vad jag kan känna också. Om jag känner mig lite extra trött, yr etc kan jag medsamma tro det hela handlar om nåt jätteallvarligt, fast jag med förnuftet kan haja att det är ångest, stress etc som spökar så kan jag ändå få för mig att jag lider av allvarlig sköldkörtelproblematik, hjärtflimmer eller nåt annat mer seriöst och farligt som jag borde kolla upp... har ofta lååååånga "självanalyser" som min stackars Jocke får stå ut med att höra kring alla mina krämpr då jag känt nåt error som jag analyserat via google och.. ja, jag får för mig en massa strunt kring min hälsa... och denna oron i sig gör ju att jag får en ökad stress och ångest - såklart. Det är ju ren logisk matematik. Men oavsett om jag VET detta slutar inte min överaktiva hjärna att grubbla... fan...

      Radera